Bajen Fans Ishockeyförening - Södra Stockholms tyngsta hockeylag » Krönikor

Fullständigt heroisk säsong av J20

admin — Tue, 21 Feb 2012 13:18:44 +0000

Säsongen 10/11 startade Bajen Fans Ishockeyförening upp ett J20-lag. Laget tog sig på första säsongen genom kvalet och inför årets säsong så tog man sig upp i division 1. Det såg oerhört bra ut inför andra säsongen, men så plötsligt hoppade mängder med spelare över till andra klubbar i allra sista sekunden. Det fanns ett stort missnöje med dåvarande tränaren och ingen information hade kommit till styrelsen om det här.

Med tre dagar innan seriestart ville dåvarande tränaren lägga ner laget, men spelarna ville annorlunda. Från styrelsens sida startade jag tillsammans med Inger Olsson som tog på sig lagledartröjan att ringa som galningar för att få en samlad bild av vad som hänt. Det var inte roligt att höra från spelare att de ville spela i Bajen men inte under dåvarande tränaren. Styrelsen tog ett snabbt beslut om att byta tränare till Mackie Jonsson som varit tränare för både ungdomslag, juniorlag och representationslag. Tyvärr var det för sent för att reparera förtroendet för de som lämnat truppen, en lärdom vi tagit med oss och som förening fått lära oss på den svåra vägen och lärt oss vikten av att ha utvärderingar efter varje säsong med alla spelare.

Där vi stod då i början av oktober så hjälpte det dock föga. Genom samtal hann vi få in ett fåtal nya namn, bland annat Adam Legnevall som lagt skridskorna på hyllan men som är Hammarbysupporter i hjärta och själ och sa ja på studs om han ville dra på sig en Bajen Fans Ishockeytröja.
Så första matchen mot duktiga Mälarö stod de där. Sju krigare, som vägrade vika ner sig. Som vägrade svika de grönvita färgerna. De visste om att de var uträknade, men de tänkte inte lägga sig ner och dö för det.
På ett helt sjukt sätt slutade det med vinst i första matchen. Mälarö som nu leder fortsättningsserien måste ha blivit inte så lite chockade.
Alla i laget ska ha en enorm eloge för sina insatser under säsongen, men jag vill lyfta fram The Original Seven – de som var med från start. De som inte gav upp.

Stefan Malmström – The undisputed heavy weight champion av utvisningar! Tankarna i mitt huvud går direkt till killen som var först ut någonsin att bli signad för A-truppen, Jimmy Cascarino Pärsson. 136 minuter på botbänken. Nästa säsong håller han huvudet något kallare och fokuserar på målgörandet, där hamnade han också fint i den interna tabellen.

Markus Thurn – Grabben som inte godtog att spela boxplay för att försvara sig och var den som alltid körde för mål och lyckades bäst i laget med det. Har alltid klivit fram när det gällt under hela säsongen.

Teodor Grenklo – Bästa poänggöraren sett under både grundserien och fortsättningsserien av The Original Seven. Seriens absolut snabbaste handleder och vill ge publiken en show med dribblingar av hög klass.

Dennis Dahlqvist – En oerhört lugn och stabil grabb som gör väldigt få misstag. Med sin pondus har han spritt ett lugn på isen som varit ovärderligt.

Felix Olsson – Kan spela överallt och har också så fått göra det med den äran! Även en enorm glädjespridare i omklädningsrummet och ser till att det är roligt hela tiden i laget.

Adam Legnevall – Grabben som tog klivet ner från läktaren och tog med sig ultrasmentaliteten ner på isen. Han visade för alla att föreningen bokstavligt talat är av supportrar – för supportrar.

Teodoro Buttafoco Olsson – Giganten i målet. Med tanke på antalet insläppta mål så kanske man kan tro att det betyder en sämre målvakt. INGET kunde vara mer fel, mängden skott som Teodoro motat är helt sinnessjukt och slutar på 0.90 motade puckar i snitt – det är inget annat än en framtida stormålvakt som vaktat kassen i J20 i år. Killen som inte ställer in på grund av hög feber eller annan sjukdom. Alltid på plats och alltid redo att mota puckar. Teo har också gått in som utespelare i år och hängt en kasse!

Efter den första matchen så var det sedan ett veritabelt helvete som väntade. Inte en vinst på 12 matcher. Negativ målskillnad med 68 kassar när grundserien var sammanräknad, men i sista matchen så hände det något. Fler grabbar hade kommit till laget genom Mackie Jonsson och de andra spelarna och ledarna. Spelare som såg något stort i att de vägrade lägga ner säsongen, vägrade lämna walk over.
Så man vann första och sista matchen i grundserien och hade ett lag bakom sig i tabellen. I fortsättningsserien var det som en nystart för hela laget.
De tvålar direkt dit lill-gnaget Väsby med 6-0. Djurgårdskompisarna i Haninge får lämna Zinkensdamm med en torsk på 7-4 och så där fortsätter det. Inte helt spikrakt, men tillräckligt för att man ska ligga och pendla på plats 2-4 i tabellen.

Igår säkrade man fortsatt spel i division 1 för nästa säsong och har i egna händer att klättra från en fjärdeplats till en andraplats i tabellen.
Om man vill prata om Bajenkaraktär och om krigarinställning så skulle jag säga att i det här laget finns det mängder av den varan.
Jag har sagt i ett par intervjuer att det största inför nästa säsong skulle vara att se någon eller några av de här grabbarna att ta steget upp i vårt A-lag. Att de ska visa att de inte är nöjda utan att de vill vara med på Hovet och på Kärrtorp och få känna den fantastiska kärleken från alla våra supportrar.
Inga skulle vara värda det mer.

Till nästa säsong så finns det inget lag som kan slå dem på förhand. Då kommer alla motståndare möta ett gäng som gått genom ett helvete tillsammans och inte bara överlevt det, de har kämpat sig igenom det tillsammans.
Skriv gärna en kommentar, jag vet att boysen skulle uppskatta det något enormt.

/Richard Slätt

Gilla gärna Bajen Fans Hockey J20 på Facebook!

”Vi hoppade på tåget igen” – ordföranden har ordet

admin — Wed, 15 Feb 2012 12:17:31 +0000

Vi är med i matchen igen!

För bara fem omgångar sedan låg vi på en andraplats i Alltvåan. Folk på läktarna och säkert också spelare på planen började ta ut en kvalserie i förskott. Jag kände en stor olust inför det, man inte slå ner på takten i Alltvåan utan att det straffar sig.

Mycket riktigt, fyra raka utan vinst och så hickade vi ner på en femteplats i en omgång. Efter gårdagens riktiga arbetsvinst från alla fyra femmorna så har laget och vi på läktarna allt i våra egna händer.

Spelet klaffade inte ett par omgångar, det såg vi alla. När de nu tog sitt ansvar på isen igår så förutsätter jag att vi på läktarna kan göra detsamma. Ett mäktigt inferno på fredag, en bortareseinvasion mot Haninge och sedan ett fullsatt MB-hallen i den avslutande omgången.

Tillsammans vet jag att vi kan lyfta laget ytterligare en nivå. Ett fullsatt MB-hallen som står på tå gör att motståndarna tappar fokus – det har vi sett vid ett flertal tillfällen. Kanske är det där vi säkrar en plats i kvalet till division ett.

Var är du på fredag kväll? Sitter du hemma med fredagsmys eller tar du på dig en extra tröja och blir varm av eldarnas sken över Kärrtorps is.

Richard Slätt på läktaren. Foto: Sebastian Wivallius

På tisdag nästa vecka, väljer du att vara bekväm efter kneget eller släpar du din häck upp på pendeln till Haninge där en äkta sexpoängsmatch väntar.

På fredag om en vecka så kan du köra tacos och någon familjedynga på tv eller så kommer du till ett härligt slitet MB-hallen. Där stänger vi ett kapitel i den här föreningens fantastiska historia. Antingen gör vi det för säsongen eller så har vi säkrat en plats i kvalet till division 1.

Jag sätter inte ut några frågetecken för jag anser det vara retoriska frågor, du är såklart på plats där Bajen Fans Ishockey avslutar den här säsongen.

Din röst kan tillsammans med många hundra andras vara avgörande för hur kapitlet slutar den här säsongen. Var med och skriv vår historia, sitt inte hemma!

Vi börjar på fredag med vår utomhusmatch för året. Det är en av våra traditioner som vi vill ge alla supportrar. Vi vill bygga våra evenemang kring ett par fokusmatcher när vi gör något för er som inte går att få i något annat lag. Passion – oavsett division. Kom bara ihåg att förutsättningen för att vi ska kunna ha det är att ni sköter er och inte missbrukar förtroendet. Eventuell pyroteknik fungerar bara vid ett tillfälle, när spelarna kommer in.

Njut och hetsa våra iskrigare till en trepoängare på fredag!

Forza Bajen
Richard Slätt
Ordförande
Bajen Fans Hockey

Hälsning från kapten Benny Rönnelöw – Det är vi som är Bajen Fans Hockey!

admin — Fri, 06 Aug 2010 21:16:00 +0000

Så här innan vi sätter på oss skridskorna och knallar in i vår världs andra hem, ishallen, vill jag passa på att skriva några rader om det som varit och det som komma skall.

Vi har under dessa två säsonger tagit seger efter seger. Endast en liten plump i protokollet, Brinken borta. Det är väldigt bra gjort att vinna division 4 vår 1.a säsong tillsammans, med endast en enda förlust. Det är starkt! Då startade vi vår resa tillsammans!

Andra säsongen lyckades vi gå obesegrade genom vilket är svårt, riktigt svårt! Även i division 3 B som vi låg i då… att vinna alla matcher är stort, tänk dig själv att vara på redo alla matcher och prestera! Det gör vi för att vi har ett så bra gäng som verkligen älskar det vi håller på med. Att spela ishockey och underhålla vår publik.

Vi har under dessa år kunnat svetsa ihop gruppen, där vår svagaste länk är extremt stark! Jag ser fram emot en riktigt spännande säsong där vi kommer att göra allt för att ta Bajen Fans Hockey upp en division till.

Jag tackar för allt stöd som vi fått under dessa säsonger. Jag hoppas att alla fortsätter att stötta oss på vår resa upp i seriesystemet!

Vill också passa på att tacka ALLA som ställt upp för oss på alla sätt, men framför allt vår publik, Bajen Fans, som alltid finns där för oss.
Ni finns alltid i våra hjärtan.

DET ÄR VI SOM ÄR HAMMARBY

Nu kör vi!

Benny Rönnelöw

Ordförandens krönika inför året

admin — Tue, 03 Aug 2010 17:09:10 +0000

Medan sommaren fortfarande är kvar ett litet tag till är det dags att börja omsätta de laddade batterierna till energi och sätta igång det fullspäckade verksamhetsåret.

Det är tunga tider för oss Bajare nu. Förutom bandyns underbara och inspirerande guld som gav stolthet och glädje i själen så är det mycket av arbete och supporterskap i uppförsbacke. Om vi tar de två stora publiksporterna i landet, fotboll och ishockey, så har de två lokalkonkurrenterna alltid något att luta sig tillbaka på och hävda sig genom. Så är det inte för oss, framförallt inte nu. Det är med smärta i hjärtat som jag konstaterar att de två har festliga tillfällen hela vintern mitt i Bajenland, samtidigt som vi kämpar som djur för att lyckas få till stånd de mest grundläggande sakerna, som att ha en stans att spela på där publiken inte bara kan se matchen utan också slippa frysa sönder. Jag brukar säga att när dif och gnaget faller så faller de på bomull, vi faller på betong.

Men den som faller på betong bör också kunna ta smärta bättre och kan man ta sig tillbaka från de hårdaste smällarna så kan man åstadkomma mycket. Det är från ett fall i betongen som vi återhämtar oss nu, och det känns som att vi verkligen är på väg att göra det. Jag och de andra i föreningen är de sista att ge upp. Vi lever i en dröm om något och den delas av många fans. Vi är långt ifrån den nu, men det är viktigt att vi tar fram vad vi faktiskt åstadkommit, för det är verkligen något att vara stolta över.

Just det, att konkretisera vad det är som har åstadkommits sen föreningen drogs igång efter den hemska konkursen för Hammarby Hockey är bra att göra . Det jag ser som den stora svårigheten i detta arbete är det faktum att vi startar upp allt från noll och att det därmed inför varje säsong är någon ny stor del av föreningen, som tar mycket kraft i anspråk, som ska byggas upp från grunden. Inför första säsongen var det A-laget, inför andra var det hockeyskolan, inför det här året är det juniorlag. Och så kommer det fortsätta flera år till. Därför är en genomgång av vad som skett viktig för att se hur det rör på sig framåt och att svårigheterna är till för att övervinnas. Det här är min syn på vad som skett.

- Vi har fått en stor respekt och stort engagemang från gamla spelare och ledare i Hammarby Hockey från olika generationer, vilket gett en djup kompetensbas.
- Intresset för hockey i supporterskaran har ökat jämfört med hur det var under många år fram till och med konkursen. Det pratas nu mer hockey inför säsongerna än vad det gjorde då.
- En kultur med större aktivitet från supporterhåll inom föreningens verksamhet har uppnåtts. Exempel på detta är supportergrupperna som är publikvärdar och delaktiga i informationsspridningen inför större matcher. Det här är dock inte i en stor skala utan går att utveckla mer med föreningens tillväxt.
- Vi har påbörjat ett praktiserande av socialt ansvarstagande. Vi samarbetar med Frivården på så vis att vi tar emot personer som får göra sin samhällstjänst i föreningen. Vi har våra möten i organisationen X-cons lokaler och diskuterar eventuellt möjliga samarbete med dem.
- Vi har påbörjat en hockeyverksamhet för de yngsta som håller lägsta möjliga kostnad för de familjer som vill ha sitt/sina barn med.
- Vi har varit framgångsrika i de sportsliga resultaten, i princip så bra som det kan gå på de nivåer vi avverkat.
- Vi har fått ett intresse för föreningen från media och från sponsorer, där framförallt det senare går att utveckla mycket mer.

Mycket bra tycker jag, och det finns mer därtill men det där är de övergripande sakerna som jag ser.

För mig är en av drivkrafterna i att föra föreningen framåt att se att det finns en dynamik i den. En variation av företeelser och människor som tillsammans skapar något eget, något som skiljer oss från andra. Det har två funktioner, den ena att det visar att vi speglar Hammarbykulturen väl som i sin form är väldigt dynamisk, det andra är att detta kan ge oss en attraktionskraft som ger oss mer resurser och minskar risken för att vi stagnerar. En annan drivkraft är responsen från olika sorters Bajare. Det är många som kommer fram och frågar om säsongen och ger beröm för vårat arbete och det är på ett sätt bevis på att vi betyder något i den grönvita kulturen, och det är också för mig förutsättningen för att man ska fortsätta framåt.

Jag vill avsluta med lite extra pepp och önskemål inför säsongen. Jag hoppas och tror att vi kan fortsätta med en prestigelös inställning där vi är ödmjuka inför vår omvärld med samarbeten istället för onödig maktkamp, i kombination med att vi har segrar och vinnarmentalitet ur olika perspektiv i huvudet när det gäller vår framtid. Jag hoppas och tror att vi kan utveckla organisationen och lyckas med inkluderandet av fler aktiviteter och fler människor samt utföra de sportsliga mål vi har. Jag hoppas och tror att vi kan utveckla supporteraktiviteterna på och kring, och intresset för, våra matcher.

Vi ses på våra matcher, träningar och möten!

Jakob Uddeholt

I dåtid, nutid och framtid – Årskrönika och framtidskrönika av ordföranden

admin — Sun, 06 Sep 2009 00:28:52 +0000

Mer än ett år av och med Bajen Fans Ishockeyförening har avverkats. Vid vårens avslut hade föreningen sitt andra årsmöte genom tiderna med ett bokslut över året som gått och avstamp för kommande år. Det kan tyckas ha varit lite dött efter det, och sanningen att säga så har vi unnat oss lite kort vila efter att vi konstituerat oss, dock inte utan att ha utfört en del arbete. Nu är arbetet i full gång och nästa viloperiod är inte förrän efter nästa vår.

Jag vill efter denna korta period av vila och i tiden inför säsongsstart passa på att dela med mig av mina personliga upplevelser och åsikter om tiden som gått och det som står framför oss. För er som mår dåligt av när uttryckssättet blir för krystat så får jag nog rekommendera att upphöra med att läsa nu, det blir nämligen lätt blödiga känslor när jag tänker på och skriver om det här. Likaså de som inte orkar läsa längre texter. En kombinerad års- och framtidskrönika skrivs bara en gång om året.

Först och främst vill jag tacka för fortsatt förtroende som föreningens ordförande. Det här är för mig en ära som sträcker sig utöver det vanliga. När jag förra året vid den här tiden tillfrågades om jag ville bli ordförande i denna supportrarnas förening blev min första tanke att det inte går, och det av flera anledningar. Känslan av ära, stolthet och framförallt drivlust inför själva initiativet tog dock över varpå jag kände att saken var klar. Jag ville göra det jag kan för att få det här att bli bra, för att Bajare skulle få en för Sverige unik företeelse att vara stolta över, och det ur skuggan från skammen som fäljde av att våran mest segerrika sektion i en av landets största sporter hade gått i konkurs.

För skam var det jag kände. Så typiskt att det hände i Hammarby. Så typiskt att mycket av resultatet skedde i internkonfliktens namn. Så hemskt att det kändes som att Stockholms stad inte brydde sig. De sket i oss. Jag glömmer aldrig den kamp vi aktiva supportrar förde ända in i slutet. Vi satt där, match efter match, och det gjorde ont i magen. Vi drog efter en match iväg på en minimanifestation till stadshuset där jag minns att jag höll ett kortare tal, slagrop ekade och bengaler brändes. Vi hade en tro på att det skulle gå att lösa. Av alla livräddningsförsök som gjort under åren tyckte jag att det som aktiva supportrar tillsammans med spelare och en intressegrupp utförde kändes bra, och trovärdigt. Men det var som att det motarbetades, och så blev det som det blev. Jag tror inte det hade behövt ske om de krafter som fanns hade fått spela ut mer. Jag kommer aldrig glömma den där vintern och våren. Jag blir fortfarande arg när jag tänker tillbaka på den, samtidigt som jag blir rörd och stolt över på det sett som supportrar och en del spelare tillsammans jobbade. Jag skulle kunna skriva en bok om den tiden, den gör mig fortfarande rörd och får mitt hjärta att klappa extra mycket. Det var hur som helst då som det verkligen utkristaliserades vilken kraft och vilket intresse som finns för att vi inte ska placeras i graven.

För likväl som att konkursen och det sätt som den skedde på kändes typisk för Hammarby, så var det väl också det som är det typiska för Hammarby som också tog en stor del av stoltheten tillbaka, nämligen en enorm kraft hos supportrarna. Ty jag är övertygad om att skapelsen Bajen Fans Hockey inte hade kunnat ske i särskilt många andra supporter/klubblags-kulturer, om ens någon. Och det var den kraft som visades under sista året, i vilket det bland annat fanns ett ökande engagemang från yngre supportrar, som gjorde att jag var övertygad om att Bajen Fans Hockey skulle fungera.

När arbetet med Bajen Fans Ishockeyförening började så gjorde sig fortfarande en del meningsskiljaktigheter påminda och ur det uppstod också från annat håll försök till smutskastande av mig och några till. Det var och är något som för mig fungerar som en tändvätska starkare än blod innebär fortlevnad för vampyrer.

Hur som helst så står vi här nu, och med facit i hand känns det fantastiskt. Inte att Hammarby Hockey gick i konkurs, men att Bajen Fans Ishockeyförening uppstod, att det skedde så snabbt, och med så många krafter från så olika håll. Jag tänkte redogöra lite för mina tankar kring vad BF Hockey har skapat hittills, vad det belyser, och hur framtiden ser ur med dess svårigheter och möjligheter.

Supporterskapet

BF IF har blivit något mer än en hockeyförening. Det har blivit en del av företeelsen Hammarby i en form som skapar intressanta möten och blottar svårigheter och möjligheter på flera olika nivåer på ett väldigt konkret sett.

Bajen Fans Hockey har gjort att flera fått sina synsätt vidgade när det gäller hur olika Bajare med andra bakgrunder tänker. Supporterskapet är komplext och det är flera mänskliga mekanismer och förhållanden som ligger bakom, som förklaringar både till att själva supporterskapet finns, men också till de olika sätten att leva ut det. Men i det faktum att det är så komplext finns också det faktum att det är väldigt dynamiskt. Det är en samling av känslor, från människor med olika bakgrunder och livssituationer, för samma företeelse. Företeelsen är Hammarby och en väldigt dynamisk samlingspunkt har blivit Bajen Fans Hockey. Jag tror att ett kapitulerande inför komplexiteten är detsamma som att gå förlorande ur spelet, medan en omformulering av komplexiteten till ordet dynamiken är att gå vinnande.

Jag tycker det är bra att visa för de personer som representerar ett cyniskt synsätt där rätt är rätt och fel är fel utifrån givna föreställningar, att det finns en dynamik bortom det enkla och att den kan ge värden i verksameten som inte det enkla och cyniska kan ge. Ett sådant värde kan vara hur en väldigt stor variation av olika människor utvecklas i verksamheten, inte utan att ha kvar det som finns med sedan förut, och därmed utvecklas som människor.

I tider som dessa är begreppet supporter laddat. I alla fall när det handlar om en klubb som Hammarby. Jag har mina åsikter, många med mig har likadan. Många andra har andra. Det är givetvis ett problem att synen på vad ett supporterskap är, inte är enhetlig. Allt hade varit enklare. Jag tror i alla fall att Bajen Fans Hockey kan vara det som för olika sorters synsätt och supporterbakgrunder närmare varandra än något annat. Ibland kommer det bli konflikter, men det ska inte hindra vårat gemensamma mål.

Bajen Fans Hockey är fansens förening. Under året har det blivigt tydligt hur många som begreppet fan/supporter inkluderar. Inte för att jag eller andra inte vetat det, men det har i alla fall blivit en påminnelse för en sån som mig som rör sig i det mest resande, hetsande, tifoskapande och sjungande kretsarna att supporterskapet kan vara äkta på olika sätt. Till exempel tränare Tommys nära och kära som har en anda av Bajen som om Bajen vore en familjemedlem. Som sagt, inte för att jag inte trodde det tidigare, men det är inte förrän man upplever det själv och lär känna ännu fler människor som det blir påtagligt på nivån att man förstår vikten av att lyfta fram det än mer. Det är många som är fansen i fansens förening, om än på olika sätt. Ryggraden i föreningen är inte enhetlig utan består av flera delar som gemensamt håller upp och utvecklar verksamheten. Hade en av dessa delar inte funnits med, hade det inte gått så bra som det gjort och framtiden hade sett betydligt svårare ut.

Ett år bakom oss med hårt kämpande och glädje

Året som gick blev fantastiskt, på många sätt. Jag har fått nöjet och äran att jobba tillsammans med så många personer som är så mycket Bajare att de nästan formar en grönvit tryckvåg av den mängd grönvit färg de har i kroppen. Att ha dessa i ryggen precis som att få backa upp bakom deras rygg, är en grym känsla! Det har även tillkommit personer som kanske inte haft Bajen i blodet från början, men som ställt upp på det här initiativet och förklarat entusiasm inför framtiden som skapar lika mycket stolthet och visar att föreningen berör många fler än vad vi kanske vet.

Det svåraste med uppbyggnaden var först och främst sammanflätandet. Den första och mest grundläggande delen av uppbyggandet kom jag in i den senare delen av, där det främsta jobbet satts av Mangan, Jack, Monika, Sverrre med flera. Efter att de lagt det första lagret kom vi fler in och började arbeta med nästa steg, och så fortsatte det. Trots mycket hårdarbete första året har vi ännu inte satt hela grunden för föreningen och mer sammanflättande kvarstår, vilket jag återkommer till lite längre ned.

Den inledande perioden stördes som redan nämnt också av försök till att misskreditera oss från ett extremt litet håll, en misskrediteringen som blev allt mer desperat och övergick till en blogg som säkerligen många sett. För mig personligen är det en extremt stor injektion av extra energi till vilja att bevisa att detta initiativ var det bättre, och att i initiativets grundfundament finns visandet att allt inte är svart eller vitt.

Året gick och vi sattes inför prövningar, externa och interna. Externt handlade det främst om det var svårt att presentera våran förening för olika instanser, konstant fick vi höra om Hammarby Hockey och det eknomiska, trots att vi förklarade att det här är en helt ny förening med helt nya personer i beslutsfattande positioner. Internt fanns det åsiktsskiljaktigheter i vissa saker som gav oss nya erfarenheter, inget märkvärdigare än vad som naturligt uppstår i dessa sammanhang och även med anledning av den press som vi kanske omedvetet började känna när det blev större intresse än vi trott. Det vi tar med oss från året är ännu mer kunskap om oss själva som människor och som förening, och vilka olika effekter som kan uppstå i drivandet av en verksamhet som denna. I detta återstår givetvis också mer kunskap att få, beslut är sällan skrivna i sten.

När det gäller spelarna och ledarna var insatsen givetvis lika beundransvärd och annorlunda som för oss i styrelsen. De spelare som var med från början hade inte riktigt räknat med det tempo som skruvades upp, istället för den nedtrappning eller skojspelande som kanske var tilltänkt. Förändringen blev för omfattande för flera, på vilka ingen skugga alls ska falla. Alla som var med bidrog med sitt och ska för det ha tack!
Det går inte tala om spelartruppen utan att ta upp den under säsongen nästan myomspunna företeelsen ”veteranerna”. Dessa slöt upp bakom idén tidigt och var extremt starkt bidragande till att det här möjliggjordes, och lyckades knyta ihop historia och framtid på ett sätt ingen annan hade kunnat göra.
Och när det gäller ledarna skulle de inte bara testas i organisering av spelare som egentligen tänkt sig ett lite lugnare tempo än vad som utvecklades till. Det blev också test i att arbeta med en något annorlunda sammansättning styrelsemedlemmar, varav en del, som mig, är/var rätt så värdelös i de mest grundläggande kunskaperna om hockey och föreningsarbete. Plus en del andra saker att ta ställning till och fundera över…

Sista matchen, känd som Bajenkvällen, var den ultimata upplevelsen. Jag tror aldrig att jag kämpat så hårt för något, heller aldrig känt mig så utslagen dagen efter, för att tillsammans med övriga skapa en kväll som gav en sådan glädje för så många. Det var en enorm arbetsinsats av flera personer och att det fick kulminera i det stora intresset som blev, innebar det galnaste och stoltaste ögonblick jag upplevt. Jag tycker den sista matchen fungerar bra som symbolik för året, från spelarnas och ledarnas ansträngningar och insatser, till alla övriga i organisationen som på olika sätt dragit sitt strå till stacken. när det gäller hur och ett bevis på att vi fick igång starka krafter som uppskattade det som vi gjorde.

Ett år framför oss – utmaningar i svårigheter och förändringar

Det finns ett synsätt som jag tycker man måste ha som utgångspunkt i det fortsatta arbetet. Och det är att det var en tuff början och mycket har gjorts – men det var verkligen bara början. Det kommer bli ännu tuffare, svårare och mer för föreningen att göra.

Svårigheterna är flera och stora. Vi är en förening med ambitioner att klättra, klättra och klättra. Vi kommer dock aldrig klättra hela vägen utan att vi känner att vi har organisation och ekonomi för det. För att ha det är det en del grundläggande förutsättningar som måste bli bra, där vi nu i princip står på noll. Brist på förrådsutrymme och arena utifrån behov är de två största problemen vi brottas med och kommer ägna betydande kraft för att lösa. Utöver det har vi viktiga förstärkningar att göra organisatoriskt, det finns en konstant behov av fler ambitiösa människor som vill hjälpa till. Vi är fortfarande i skedet där vi bygger grunden, och det är extremt viktigt att grunden blir bastant i sin form, så att svårigheter kan överbyggas och omformas till ytterliggare delar av grunden.

Förutom det organisatoriska så är också det faktum att vi nu inte befinner oss i perioden av ”nyhetens behag” en svårighet. Många supportrar hakade på tåget för den kultaktiga stämpel som blev och för att hjälpa till i den yttersta uppstarten. Alla dessa kanske inte känner samma glöd detta år. Vidare blev det förra året en hel del uppmärksamhet i media, uppmärksamhet som nu i Divisionen Ingenstans inte kommer att komma lika mycket gratis. Det kan ge konsekvenser på sponsorer och nyfikna åskådare. Därför är det viktigt att vi analyserar vad som var bra förra året och tar in idéer, förslag och strömningar och kokar ihop det till vad som fungerar detta år.

Förändringarna inför de kommande år blir flera. Vi tar ett steg upp i den sportsliga nivån och bör därför också ta ett steg uppåt organisatoriskt. Jag tycker inte att vi ska jämföra oss med andra föreningar på samma sportsliga serienivå allt för mycket, strävan bör vara att ligga framför. Svårigheterna är som redan nämnt många, men möjligheterna likaså och för att göra dessa lyckosamma så krävs ett utvecklande av organisationen till flera delar. Den stora förändringen som sker detta år är uppstartandet av en hockeyskola med allt det som krävs för att det ska gå runt. Det här blir föreningens stora grogrund och som den fansens förening vi är så är det också viktigt att se det mervärde ungdomssatsningen ger i att stärka Hammarbykulturen i de yngre generationerna.

Det har också skett en del förändringar på det personliga planet i styrelsen. Fem personer har gått ut, fem personer har tillkommit. Mangan, Carina, Dick, Joel och Jocke har alla givit det de kunnat och utan deras insatser hade inte säsongen blivit som den blev. Ett särskilt tack vill jag rikta till Mangan som jag känner är lite den vakande ”anden” över föreningen. Han klämde fram idén om det här och även om flera kanske haft en sådan tanke så var det han som tryckte fram det som mer än bara en tanke. Att han är föreningens ande som vilar över oss och skänker oss trygghet gör att det känns extra bra att ha honom i den nya valberedningen! Samtidigt hälsar vi Hasse, Anton, Robin, Felicia och Dippe välkomna in i styrelsen. Jag tycker det är grymma personer som tar över stafettpinnarna och hoppas att det ska märkas i arbetet också.

Svårigheterna och förändringarna är utmaningar. Den utmaning som utgör det kanske viktigaste delen i att behärska förändringarna och svårigheterna, är det som jag redan berört, breddandet av organisationen. Ett ideellt arbete av den här omfattningen kräver stora uppoffringar och många stora uppoffringar har redan gjorts, i alla nivåer av organisationen. Det finns alltid en fara att stora delar går in i väggen på grund av alla förväntningar och förhoppningar som finns och som arbetas på att tillfredsställas.Vi har redan exempel på det och för att undvika att det blir för vanligt förekommande så är breddandet ett måste. Fler engagerade personer och fler specialiserade roller, förutsatt att samordningen är god, är det som är strävan för oss.

I den förmåga att skapa den bastanta grund som kan forma svårigheter till kunskap och styrkor som jag nämnde i svårigheterna, så finns ett måste att ha en kapacitet i att vara flexibel och lyhörd. För att åstadkomma det tror jag att kommunikation är en otroligt viktig sak. Är inte kanalerna att diskutera med och informera till omgivningen utvecklade, internt och externt, så finns risk att frågor, farhågor och misstankar väcks helt i onödan. Kommunikationen är något jag kommer fortsätta sätta högt på agendan men det är också något för mig personligen att bli bättre på, både utåt och innåt. När jag ändå är inne på ämnet min personliga utveckling så är förutom kommunikation, så som så många kanske vet, paradoxalt nog själva föreningens fundament – sporten ishockey, något av min akilleshäl och således något jag kämpar för att se och lära mig mer av.

Återkopplingen till tidigare krafter fortsätter. Som alla vet har en av grundförutsättningarna för att vi står där vi står, varit att veteranerna hakade på tåget, såväl som flera spelare från generationen senare. Det är en absolut förutsättning och vilja att få med starka och äkta krafter från förr. Därför är det extra roligt att konstatera att vi nu redan efter ett år ha lyckats knyta till oss ett par spelare som var med i Hammarby Hockeys slutskede, spelare som utgjorde själva grundstommen i det lag som kämpade på så hårt under den sista säsongen, och gjorde mer än bara det sportsliga.

Avslutningsvis:

Till sist vill jag i den möjligtvis något prententiösa tongången passa på att säga att resan bara har börjat, vi knyter nävarna, drar på smilbanden, och fortsätter att köra på. Jag vill att Bajare ska vara stolt över hockeykulturen i Bajenland. Jag vill att man ska vara stolt över det som Hammarby Hockey vann och inte förlorade, jag vill att man ska vara stolt över våran galna supporterkultur, och jag vill att man ska vara stolt över det som nu vi tillsammans tar fram. Jag hoppas ni vill fortsätta vara med på den här resan.

Tack för förnyat förtroende, tack för hela företeelsen Bajen Fans Ishockeyförening, jag älskar det!

/Jakob Uddeholt

Sivert Svärling: Jan Lindberg/24/200 mål för Hammarby hockey!

admin — Wed, 28 Jan 2009 00:21:21 +0000

Janne Lindberg hyllas efter sitt tvåhundrade mål av den legendariska grönvita åldermannen Sivert Svärling

Texten ligger i en separat pdf-fil som hämtas här

Tony Hjälmheden, Putte Köhler och Tommy Boustedt: Äntligen en match på uterink! – Tillbaka till hockeyns rötter.

admin — Sun, 07 Dec 2008 00:27:41 +0000

Den här matchen har vi längtat efter. Hockey utomhus precis som i fornstora dagar. När Bajen var bäst i landet och vann ett flerfaldigt antal SM-guld skedde det utomhus. Nu återupplivar vi den traditionen.

Hittills är vi nöjda med det vi presterat i Division 4 Västra. Vi är säkert ett av Sveriges mest offensivt spelande lag, målchanser skapas i stort sett varje byte. Även vid spel i numerärt underläge satsar vi framåt. Trots det – eller kanske tack vare det – spelar vi säkert bakåt. Inte många insläppta mål.

Många spelare presterar väldigt bra, prestationerna är ofta av hög klass. Underhållande både för publik och lagledning. Några av de mål vi gjort är vackrare än man kan se i den yppersta elithockeyn.

Våra fans håller yppersta elitklass. Den inramning kring matcherna som de skapar är av sådan hög kvalitet att man häpnar. Är detta möjligt frågar man sig gång efter annan? Vi är så jäkla stolta att få spela för Bajen Fans, så ni anar inte! Än så länge håller vi ej samma klass som våra fans – men snart så!

Vi strävar vidare mot vårt mål att vinna serien!
Putte, Tony & Tommy

Arne Sjöberg: Jag har med min Hammarbyvimpel till fikarummet när vi slår Camelen, Norsborg m.fl.!

admin — Tue, 18 Nov 2008 00:32:16 +0000

Hej.

Jag heter Arne Sjöberg, xxx #, 266 75 Hjärnarp.

Jag har betalt in 300 kr som medlem i Bajenfans Hockey.

Och var f—n ligger nu Hjärnarp? Tänker du.

Som utflyttad 08:a har jag efter olika mellanlandningar hamnat i Skåne och bor inom Ängelholms kommun, ja Rögle ni vet. Jag har hunnit bli 62 år och som ung kille hängde jag på Josse = Söderstadion och Hovet och kollade in mina idoler. Jag var t.o.m. på Hammarby IP och frös när Plutten, Mackan, Hogge, Kurre Kjellis och grabbarna tog emot Leksand med såna storheter som Åke Lassas, Vilgot Larsson m.fl. Jag har alltid följt Hammarbaj i vått och torrt och senaste hockeymatchen jag såg var mot Rögle här nere och då fick jag smyga ut med svansen mellan benen med min Hammarbytröja väl dold under jackan.

Jag led oerhört när konkursen var ett faktum och ännu mer när det fanns planer om att gå ihop med Nacka ???? Hur tänkte man? Jag stod på läktaren i klacken i Nacka ishall en gång i tiden och skrek: NSA ha ha ha, NSA ha ha ha osv.

Mina föräldrar föddes och dog på Söder och farsan gick som 91-åring över Skanstullsbron från Blomsterfondens kåkar på Ringvägen, bara för att spana in Hammarby på Söderstadion, så allt ligger i blodet. Jag kände ett jäkla sting i bröstet när jag först hörde talas om nytändningen i hockey och känner att det här är precis Hammarbaj. Det här är gänget från Söder som hellre slår en klackspark för att det är kul, än att göra mål och vinna matchen. Härligt att läsa dom gamla namnen som nästan är lika gamla som jag och som har känslan för klubben, sånt saknas allt för mycket idag.

Tyvärr har jag för långt att åka och kolla matcherna men jag har ju internet och läser allt som ni skriver. Jag har t.o.m. satt upp affischen i fikarummet på jobbet och alla Rögle och Helsingborgs-fans som jobbar här har numera span på Bajenfans Hockey och jag har med min Hammarbyvimpel till fikarummet när vi slår Camelen, Norsborg m.fl.

Kör hårt av bara f—n nu och ha det så härligt ni kan på matcherna. Har ni nån info, medlemsblad, medlemskort eller nåt så vill jag gärna ha det.

Lycka till

Arne Sjöberg

rikkey: Den nyinflyttade kurden i lägenheten bredvid ska självklart med!

admin — Thu, 11 Sep 2008 00:34:18 +0000

Vi var inte för allt för länge sedan något att räkna med även sportsligt. Med vårt stöd kan vi vara där igen! Kommer till exempel ihåg matcher som den mot Linköping då det var 6-7000 på hovet för inte allt för länge sedan. Matcher som verkligen betydde annat än torskar eller derbyhat.
Nu när vi äntligen får starta om på ny kula, får in folk som verkligen bryr sig i styrelse och så vidare – skit i MBH hockey eller vad fan de vill kalla sig. Efter vad man sett och hört, både på internet och i det dagliga snacket, så är det fler än någonsin som känner för det här i och med att det är vi supportrarna som tar tag i det vrak som inte ens får kallas Hammarby längre.

Det är nu grabbar, NU det roliga startar, vad med från början och se till att alla andra är det också.
Polare, ovänner, pröjsa alkisen på gatans biljett, se till att mormor hakar på, den nyinflyttade kurden i lägenheten brevid ska självklart med, allt och alla som är kommer bli och har varit Bajen ska med!
Jag kommer att vara på premiären och garanterat ett hundratal andra med mig vad jag vet, men säg mig, hur jävla kul skulle det inte vara att i division 4 återigen visa hockeysverige att vi för det första aldrig ger oss och för det andra visa vilka som är sveriges största, mest dynamiska och dessutom i särklass bästa klack? Jag kommer vara där, kommer ni?

Jag vet att vi kan om vi bara vill – vill vi eller vill vi inte vara de som tog tillbaka stoltheten?
Nu har ni som aldrig var där chansen till återupprättelse. Ta tillbaka er stolthet och stöd hockeyn som faktiskt är vår allra framgångsrikaste bollsport!

rikkey

Jack Persson: Nostalgitripp

admin — Wed, 10 Sep 2008 00:36:37 +0000

Det finns olika sätt att berusa sig på eller få en adrenalinkick. Jag är en av dem som valt ishockeyn som stimulantia.
En gång när jag var yngre höll jag aktivt på med idrott och då främst fotboll och ishockey.
Fotbollen försvann ganska tidigt från mitt intresse, men hockeyn blev kicken.
När jag slutade spela i de övre tonåren försökte jag hitta andra intressen, men föll snart tillbaka till hockeyn och Hammarby.
På den gamla tiden i Div.1 började jag jobba för Hammarby som funktionär och måldomare.
Jo, man hade krav på den tiden att det skulle finnas måldomare.

Idag efter många år med bedrövelser (och vissa ljusglimtar), har ishockeyn i Stockholm fått en annan utformning. Bajen Fans Ishockeyförening.
Jag tänker inte gå in på varför, det vet nog de flesta av er detaljerna om.

Det är här min nostalgitripp börjar.
Nästan alla de spelare och ledare som idag har valt Div.4 med Bajen Fans Hockey, har jag sett på plats i den gröna tröjan genom åren.
Från både läktaren, måldomarkuren och speakerbåset.
Min värsta mardrömsupplevelse från den tiden är när jag, som måldomare, tvingas döma bort Hammarby och Janne Lindberg från viktiga poäng i en match. – undrar om Janne Lindberg har glömt bort den händelsen.
En riktig skrämselupplevelse när Magnus Helander bärs ut på bår mot VIK – Mankan har inte glömt den händelsen.
Jag har sett Daniel Göransson i boxning i matchen mot Almtuna – jag tror inte han har glömt den händelsen.
Jag såg den sprudlande glädjen hos Benny Rönnelöw efter hans 3 mål mot NH90 (Nyköping)– hoppas få se den igen.
Jag upplevde glädjen när Tommy Boustedt tog Bajen till Elitserien – kan någon glömma det?

Om jag fortsätter lista fler av händelserna som poppar upp när jag tittar på laguppställningen för kommande säsong, kommer alla som läser tycka jag är en nörd.
Vilket jag med stor sannolikhet ändå är.

Efter alla år som jag jobbat med och för Hammarby Hockey, är det en otroligt stimulerande känsla att få se dessa, i mina ögon hjältar, kliva ut på isen igen och återigen i en grön tröja.
Ingen kan veta vad som händer i framtiden, men tills vi har nått dit kommer jag att njuta av varje ögonblick denna säsong och jag hoppas att alla spelare, ledare och supportrar kommer att göra samma sak.

Jack Persson