Bajen Fans Ishockeyförening – Södra Stockholms tyngsta hockeylag » Arkiv » Kiruna-fostrade sista utposten Johan Johansson stannar: ”Jag vill bidra med det jag kan för att hjälpa Bajen tillbaka!”

Kiruna-fostrade sista utposten Johan Johansson stannar: ”Jag vill bidra med det jag kan för att hjälpa Bajen tillbaka!”

5 maj 2012 2 237 visningar 4 kommentarer

Inte så sällan hamnar man i lite lustiga situationer när man jobbar inom en ishockeyförening som drivs av, för och med supportrar. Alla inblandade är ju Bajenfans själva – även spelarna måste ju åtminstone per definition räknas som supportrar, då de ju stöder och hjälper föreningen samtidigt som de privatekonomiskt förlorar på detta och i många fall mycket väl hade kunnat välja spel i en klubb där de sluppit gå back och kunnat ha en mer bekväm hockeytillvaro.

Eftersom jag skriver matchrapporter på sajten, och hör till dem som tycker att texter på en officiell sajt inte ska dra sig för att inte bara berömma utan även kritisera klubbens spelare då det är befogat, har jag velat försöka hålla en viss distans. Jag har exempelvis inte haft spelare i laget som Facebook-vänner. Nu sprack dock den principen, paradoxalt nog som en konsekvens av att jag inte kunde låta bli att agera vanlig supporter. I min feed dök det upp en tumme från vår ordförande Richard Slätt, på en statusrad som keepern Johan Johansson skrivit. Johan, som gör sin första säsong i Bajen och sin första tid som Stockholmare, hade nu köpt lägenhet i stan. Som en enkel gest för att visa uppskattning, och utifrån något slags ”många bäckar små”-tänk, skickade jag ett kort mail till Johan där jag gratulerade till lägenhetsköpet, hoppades att det var ett sjysst område han hamnat i, och avslutade med en liten enkel förhoppning om att detta ökar chanserna för en fortsättning i Bajen.

Strax därefter rasslade det till i inkorgen, ett enkelt och trevligt svar där Johan tackade och berättade att lägenheten ligger vid Globen. Men slutklämmen gjorde mig både glad och nyfiken:

Om Bajen vill ha mig kvar så finns det ingen annan förening som är intressant, har fått ett grönvitt hjärta under mitt år här!

Jag kunde inte låta bli att svara på det här, och det kändes lite torrt att bara göra det med en oneliner, men då jag tryckt på ”skicka” blev jag genast lite generad över att det blev en hel glädjeyttring över den gångna säsongen och det ena med det andra… Men, nästa svar från den av Bamsingarna säsongens spelare-prisbelönte Johan visade på en så genuin entusiasm över hela företeelsen BFIF att jag inte kunde låta bli att så smått börja betrakta vår konversation som en reportage-idé. Vad spelare med Hammarby-bakgrund, som Rönnelöw och Molin och Liberg med flera, tycker om att lira i BFIF vet vi en hel del om. Men hur är det med killarna som kommer utifrån, utan någon koppling till Hammarby, och hamnar mitt i vår resa? Hur upplever de det hela? Jag har tänkt på det från och till under säsongen. Undrat. Det kanske ni är fler som gjort. Här är vårt samtal om det här (och lite annat) – ganska oredigerat, men för läsbarhetens skull omgjort till intervjuformat.

Kul att du trivs så bra i stan att du köpt lägenhet – men framför allt att du haft så pass kul i vinter! För mig som sett Bajen spela hockey i tjugo år är det här roligaste säsongen med BFIF hittills. Det är helt sjukt hur mycket man saknat den nerven, med ovissa matcher. Det var mäktigt med hela uppstarten av detta, och roligt med matcher där en kille från vår klack kan hoppa ner och sätta sig i utvisningsbåset och slänga käft med en Bajenspelare som fått en tvåa medan domarna bara garvar åt det, men i slutändan vill man ju se riktiga hockeymatcher…
- Ja, det har faktiskt varit riktigt bra matcher emellanåt, och en högre standard i division två än vad jag hade väntat mig. Och det är så oerhört mäktigt det man har dragit igång, och den resa man gjort sen start. När man är på isen så känns det verkligen som att vi spelar tillsammans med alla på läktaren, och drar föreningen framåt. Det kan verkligen inte finnas något liknande någon annanstans! Även som en annan, som egentligen inte har haft så mycket tankar tidigare på vad Bajen är för något… när man kommer hit blir man så fruktansvärt fängslad av vilken helvetes underbar förening detta är! Jag är övertygad om att man kommer lyckas bra i det långa loppet, med alla eldsjälar som finns. På något sätt känns det ju som förr i tiden, när de gamla föreningarna som Kiruna AIF startades…

Nej, det är nog faktiskt världsunikt, åtminstone inom hockeyn. Fotbollen har ju AFC Wimbledon till exempel, men något liknande i hockey har jag inte kommit på. Men ja, det har verkligen blivit tydligt den här säsongen när det varit jämna matcher, att vi gjort det ihop. Vid sista kvalseriematchen snackade Lindgren med klacken innan tekningen när vi satte 4-4, typ ”kom igen nu Bajen”… och mitt i någon match i Alltvåan sa han att ”fan vad tysta ni är!”. Det blir ju en extra dimension i matchupplevelsen.
- Hahaha, ja, det är underbart! Det är sjukt häftigt alltihop, och även om det skrivs spaltmeter om Bajen Fans så tror jag det är svårt att riktigt förstå kärleken och engagemanget som ligger bakom den här föreningen. Alla supportrar som i division två ordnar allsvensk och ibland elitseriemässig inramning är en sak. Men alla ideella krafter… Monika, Jack och Martin som är på VARJE träning och match, hjälper till med utrustning och fika till bortamatcher, packar trunkar och så vidare. Bamsingarna som i division två sänder webradio för alla intresserade. Styrelse och fans som ordnar sponsorer. Tränare och ledare som på fritiden ställer upp för ungdoms- och A-lag. Alla skribenter som håller uppe alla sidor för laget. Och Sören som jag tammefan tror har sett varenda träning i år. Känslan är obeskrivlig och gör verkligen att vi spelar tillsammans med alla som tror på Bajen. Det är ett privilegium att få vara en del av den hockeyhistoria som skrivs just nu.

Det är rätt lurigt med intresset, dock. Det går så mycket i vågor med våra vintersporter, det är rätt mycket nyhetens behag som avgör rätt ofta. Handbollen tog ju tre raka guld, och nu stod de under konkurshot och elitlicens-hot flera gånger i vinter…
- Ja, det är fullt förståligt att det går lite upp och ner. Tyvärr har vi ju förlorat och dessutom spelat ganska tråkigt de matcher då vi haft mycket publik. Men jag tror också att den här säsongen har varit rätt rolig att titta på, då det ofta handlat om jämna fajter och många kniven mot strupen-scenarier där vi som lag verkligen fått kriga in i kaklet gång på gång. Förhoppningsvis ser mer och mer folk tjusningen i det du beskriver, med närheten mellan fansen och lirarna på isen, så att intresset ökar än mer till nästa vinter.

Men vad visste du egentligen om Bajen innan du hade en aning om att du skulle spela i grönvit dress? Och hur gick det till att du hamnade i Stockholm och i klubben?
- Egentligen hade jag bara läst lite om Bajen när de startade om i fyran och inte tänkt så mycket mer på det. jag har alltid satsat väldigt hårt på hockeyn, men mina två år i hemstaden nu senast – efter spel med Skellefteås och Björklövens J20-lag – blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Jag fick en riktigt fin start och spelade bra, men sedan kände jag en viss press på mig själv. Den sista säsongen där uppe blev riktigt kass, och jag trivdes inte alls uppe i Kiruna, eller med det oprofessionella sätt som föreningen betedde sig på. Jag var inte riktigt mig själv varken på isen eller utanför. Jag valde till sist att sticka till division ett-kollegan Clemensnäs från Skellefteå, då jag saknat den staden och även ville visa vad jag kunde prestera. Där gick det bättre. Jag fick spela mycket, hade 40-45 skott på mig per match, och hela laget gjorde en fantastisk avslutning på en säsong där vi varit totalt uträknade. På vårkanten fick jag ett jobberbjudande i Stockholm. Jag hade i stort sett klart med ett division ett-lag här nere. Sedan fick jag höra lite om Bajen, och bad min agent ringa och kolla. Lindgren ringde därpå upp mig och berättade om föreningen – och det kändes helt rätt direkt, som en riktig nytändning.

Det var nog rätt läge för dig att komma hit nu också, tidigare har det ju inte varit lika avgörande att ha en riktigt bra målvakt. Anton var ju grym i vissa matcher vintern före, men det var väldigt sällan som det blev matchavgörande vad målvakten gjorde eller inte gjorde.
- Ja, jag känner verkligen att jag gjorde rätt som kom, det har varit ett fantastiskt år! Personligen har jag dessutom utvecklats enormt, genom att få spela så mycket matcher.

Nu märks det ju också tydligt från Alltvåan och framåt att motståndarnas keepers är riktigt mycket bättre än vad som varit fallet tidigare i BFIF:s historia, vi får inte alls de enkla mål som vi kunde göra mot de sämre lagen. Antar att keepers är ganska ”lättscoutade” och snabbt försvinner högre upp om de gör bra ifrån sig?
- Tyvärr så tror jag inte att målvakter är speciellt lättscoutade. Dels för att det scoutas för lite i Sverige överlag, och dels för att man stirrar sig blind på statistik. Visst, statistiken ljuger inte direkt, men den säger heller inte varifrån skotten kommer. Du kan ju vinna skotten i en match med 60-10 och ändå förlora med 0-2. Våra skott kanske kom från blå, medan deras skott var åtta frilägen? Om du räddar sex av åtta frilägen så kan du ju ha gjort en rätt hygglig match som keeper, fast det inte syns. Jag tycker det har funnits många keeprar i våran serie som nog hade kunnat utmana på högre nivå om de fått chansen till rätt målvaktsträning. Och framförallt en chans att visa upp sig.

Aha, där ser man, jag trodde faktiskt det var tvärtom – att det var ganska lätt att snabbt få en uppfattning om hur en målvakt är i spelstil och kvalitet, så att man kanske inte behövde kika på ett dussin matcher för att bestämma sig. Men det kanske snarare handlar om att de flesta klubbarna under Allsvenskan inte har resurser att scouta alls?
- Ja, det är nog så att det saknas en del resurser för scoutning i Sverige. Men visst får man nog snabbt en uppfattning om spelstilen. Dock syns ju misstagen ganska mycket tydligare hos en målvakt också. Det är ofta himmel eller helvete där bak…

I Bålsta stod de från webradion och jag som direktrapporterade på kortsidan ovanför buren, där såg man på nära håll att du blev rejält förbannad på medspelarna ett par gånger… Vad är det vanligast att man lackar på som målvakt, när man skäller på sina lagkamrater?
- Haha, ja, jag har ett ganska hett temperament och är så jävla dålig förlorare. Därför försöker jag undvika att förlora, för allas bästa! Det är vissa bitar i spelet, som när vi släpper till för enkla lägen från slottet till exempel, sådant ställer till det för mig som målvakt. När man går ifrån matchplanen. Som målvakt är det lättare att spela om man ”vet var skotten kommer ifrån”, så att säga.

En klassiker: vad skulle du säga att du har för styrkor och svagheter som hockeymålvakt?
- Mina styrkor som målvakt är nog dels mitt lugn, och dels min teknik som jag jobbat en hel del på under Skellefteå-tiden. Sedan gillar jag att vara ute och spela mycket runt kassen – jag fick väl med mig några assist i år? Mina svagheter har nog varit jämnheten i mitt spel, det har kunnat toppa och dala. Det har varit grymt frustrerande ibland, men jag tror och hoppas att den biten har utvecklats en del nu i vinter, då jag fått spela mycket.

Hur står sig lagen i grundserien, Alltvåan och kvalserien mot de motståndarlag du mött med Kiruna och Clemensnäs i ettan? Snackas ofta om att ettorna där uppe är sämre än de i södra Sverige, men Asplöven gick ju bra nu i vinter.
- Ja du, jag skulle nog säga att de bästa lagen där uppe håller en väldigt bra klass, men skillnaden ner till de sämre lagen blir rätt stor. Ser man på grundserien i vår tvåa så tycker jag nog klassen är ganska blandad på lagen. De som tog sig vidare till Alltvåan håller dock en mycket högre klass än vad jag hade trott, vilket också märktes på isen då vi inte fick några lätta poäng med oss. Av de lag som var i kvalserien så tror jag att alla fyra hade kunnat ta en plats i norra ettan och även bjuda på bra motstånd. Men det ska tilläggas att det finns oerhört skickliga spelare i de norra ettorna som säkert hade kunnat ta plats i högre serier om de fick chansen att visa upp sig. Precis som du säger så visar Asplöven att klassen där uppe verkligen håller mot motstånd från både allsvenskan och södra division ett. Även spelarna i Kiruna tycker jag gör det fantastiskt bra, där man ska veta att i stort sett alla spelarna jobbar heltid på dagarna – och sedan reser till bortamatcher som vi i södra delen av Sverige bara kan fantisera om. Att kliva upp 04.30 för att sätta sig på en buss i 8-10 timmar, spela av en match och sedan åka hem samma väg igen är inget drömcenario. Men jag säger som Kiruna-forwarden Mikael Lasu sa, när det var dags för bortamatcher i Sundsvall och Örnsköldsvik: ”Äntligen vettiga bussresor så man hinner med allt – se film, spela kort och sova”… det är kärlek för ishockeyn, det!

Hur ser det egentligen ut med de olika föreningarna i Kiruna? Jag har aldrig riktigt hajat det där. Har du lust att förklara lite?
- Haha, ja, klubbarna i Kiruna är en strulig historia… men kort och gott: från början fanns ärkerivalerna Kiruna AIF och IFK Kiruna (IFK blev sedan Kiruna HC). Dessa slogs för några år sedan ihop till Kiruna IF, då det fanns för få ungdomar för att bedriva två klubbar. Det tycker jag är synd, då det var en härlig tid med den rivalitet som fanns mellan klubbarna på tiden. Vi slogs lika mycket på isen som på gatorna i landhockeymatcher, fram till sent på natten då morsan och farsan fick slita in en, haha! Numera finns också Kiruna City, som spelar i norra tvåan. Det är en ny och fräsch förening som växer snabbt och likt Bajen byggs på ideella arbetskrafter! Jag tror dock inte att någon Kiruna-klubb kommer kunna etablera sig högre upp än i division ett igen. Intresset är helt enkelt för lågt – och resorna för långa. Att betala ett helt lag av allsvensk kvalité för att spela på heltid med de resorna, det blir svårt… om man inte får in en rejäl sponsor.

Tack för lektionen! Om vi ser tillbaka på vintern som gick nu, och du fick välja ut fem höjdpunkter?
- Jag rankar nog de här fem högst.

Första matchen i Bajentröjan:
Att sitta i omklädningsrummet inför sin första match för Bajen och höra sångerna in i omklädningsrummet när lilla MB-hallen kokar är en upplevelse som är svår att förstå.
Bajenkvällen:
Självklart måste den aftonen vara med – att få spela inför ett fullsatt Hovet med enbart hemmapublik och ett sådant tifo är få förunnat. Något man bär med sig resten av sitt liv.
Utomhusmatchen:
Snacka om kult! Att spela på utomhusrink inför supportrar som hänger över sargerna och sjunger, skjuter iväg raketer och drar bengaler. Så jävla häftigt. Äkta hockeyhistoria.
Den säkrade kvalserieplatsen/laget i stort:
Vi som lag har under säsongen fått jobba mycket i motvind, och hade inte förrän i absolut sista matchen lite medstuds. Att vi lyckades vända situationen i slutet av Alltvåan, där vi var tvungna att vinna fyra av fyra… det var ett jävla glädjerus ute i Haninge, men också en laginsats utan dess like. Att vara en del av ett lag med sådant hjärta och med den sammanhållning som vi hade i gruppen. Det tror jag det är få hockeylag som får vara med om. Alla som varit med under året har enligt mig en lika stor del i gruppen. Jag tyckte också att Björn Lidström gjorde ett fantastiskt jobb, han är absolut den bästa tränaren jag stött på så här långt. Hård men sympatisk, och rättvis. En vinnarskalle.
Fansen:
Att få spela matcher med så hängivna supportrar som endast existerar i Bajen, och att få stå på isen och sjunga tillsammans med fansen som avkräver en sång. Det är mäktigt, och så jävla härligt!

Så här efter säsongen ser man ju att laget gjorde en grymt bra prestation, men man funderar också över varför vi inte räckte ända fram. Jag skulle vilja se en elak men smart jävel á la #11 i Väsby! Men det kanske du sett att jag skrivit om på hemsidan, haha.
- Jag håller med om att det skulle behövas en ful jävel som kan reta gallfeber på motståndarnas toppspelare. En riktig gris. Jag gillar ju som sagt när det blir känslor på isen…

Jag tycker att en annan tydlig grej är att vi inte har orkat hålla ifrån oss motståndarna i egen zon ordentligt.
- När det gäller försvaret så tycker jag som du att vi haft lite ”up and downs” på den fronten. Vi släpper trots allt in minst mål i serien, men ofta får motståndarna ”bättre” lägen som två mot en, frilägen och skott från slottet – medan vi får skjuta från sarghörnen och brunka. Det syntes rätt så tydligt när man stod bredvid och kollade de tre sista matcherna när Anton lirade. En sjysst straffläggare á la Molin skulle ju också underlätta efter alla dessa straffavgöranden i vinter!

Nu är det såklart otroligt kul att du verkar stanna, men jag tror att alla supportrar har förståelse för om Bajen inte funkar med resten av livet för alla, liksom. Det skulle knappast bli några grishuvuden levererade eller nedsprayade dörrar, om någon lämnade för typ Huddinge, haha.
- Ja, självklart vill man som spelare få chansen att livnära sig på ishockeyn och utvecklas på isen. Samtidigt har jag alltid försökt spela med stort hjärta för det lag jag representerar. Och aldrig någonsin har jag känt mig så stolt som jag gjort nu, över att få representera Bajen. Man ska väl aldrig säga aldrig beroende på vad som dyker upp, men jag har fått ett enormt engagemang för den här klubben, och vill bidra med det jag kan för att hjälpa Bajen tillbaka. Sedan kanske jag var lite kaxig när jag sjöng ”vi ska tillbaka” med publiken efter en match i Alltvåan… men vad fan, haha. Det ska vi ju!

Ingen kan ju begära att folk går back på att rädda vår hockeysektion, speciellt inte ni som kommer utifrån. Det är jävligt stort att du som hade kunnat lira i ettan väljer att slita i Bajen.
- När jag kritade på så såg jag självklart Bajenkvällen och Kärrtorp som saker på plussidan, istället för att spela inför de närmast sörjande i division ett. Men samtidigt är det matcherna i MB-hallen, eller Haninge och Botkyrka borta till exempel, som jag uppskattat allra mest. De mest hängivna fansen som faktiskt brinner för det här, de som varje match står och hejar på. Det tillsammans med alla runt omkring, som jag nämnde tidigare.

Haha, jag körde ju lite av en fuling nu när jag märkte att du hade sådan lust att berätta om hur du upplever grejer, det är bara kul att det blir ett rejält snack!
- Ja, det blev en del skrivet! Men det är faktiskt så fantastiskt som jag har beskrivit det, att få komma till Bajen. Förhoppningsvis kanske man får en bild av hur det är att komma så långt bortifrån som man kan komma i Sverige, man kommer verkligen in som en utböling. Att få supportrarnas pris var verkligen en ära för mig, otroligt stort. Man har sett en förening som Bajen utifrån, och blir äkta grönvit Bajare med hjärta för klubben som flest fans i Sverige älskar! Förhoppningsvis blir det här lite tändvätska till alla fans, att även vi som kommer utifrån förstår värdet av Bajen! Du borde snacka med Martin Johansson också, det vore en cool grej – från norr till söder. Men det är nog lättare att intervjua ”Skåne” på mail än över telefon, för ibland är det totalt obegripligt med hans dialekt, haha!

Vad gör du när du inte lirar hockey? Jag såg att du bloggade på tidingen Norran när du bodde i Skellefteå.
- När jag inte lirar hockey jobbar jag som affärsutvecklare och projektledare på ett säljbolag här i Stockholm. När det gäller fritiden så kallade min kompis Tobbe Fredriksson (som spelar i Väsby) mig för ”mysfarbror som sitter i sin stuga vid älven”… och det stämmer väl delvis. Jag gillar att vara ute i naturen och fiska och köra skoter. Numer när man är storstadsbo, så försöker jag resa en hel del om jag är ledig.

Hur har första tiden som Stockholmare varit? Har du hunnit hitta några favoritställen?
- Jag trivs faktiskt mycket bättre än vad jag hade trott, men första månaderna var riktigt tragiska. Jag var nära att ringa och säga upp mig på telefon, då jag fastnat i min första bilkö, haha. Men nu hittar man lite bättre och har hunnit acklimatisera sig, mycket beror såklart på Bajen och det härliga lag som vi haft. Jag har faktiskt inte hunnit utforska så mycket av stan, då dagarna oftast bestått av jobb och hockey, men det ska jag försöka göra nu när det finns lite mer tid över.

Du bor ju ganska bra till, nära till Kärrtorp om det nu händer grejer där snart…
- Ja, man får verkligen hoppas att politikerna fattar att det behövs en hall för Bajen, framförallt för ungdomarna som ska ha en chans att spela hockey. Det måste ju vara bättre att ge alla möjlighet till det, istället för att de ränner runt på stan eller dylikt.

Till sist… hade du några alternativ till att fortsätta i Bajen nu nästa säsong?
- Ja, jag hade ett förslag från Norge och några division ett-klubbar runt Stockholm hörde av sig. Men norska galoner och torskindustri är inget mot att få representera Bajen!

Säg inte det, du hade kanske kunnat skala räkor som Maic Sema?
- Räkskalare Johansson från Kiruna, fy fan, det hade varit något!

Tack för pratstunden! Du ska fortsätta deklarera nu så här på kvällskvisten?
- Självklart! Jag hoppas det märks i mina svar hur mycket jag känner för den här föreningen, för jag vet att det är fler i laget som känner exakt likadant. Tror fan man får slå upp en single malt om man ska få ihop de här skattesiffrorna nu…

Mattias Jansson

Fotnot: Intervjureportaget gjordes veckan efter att säsongen tog slut, med en tredjeplats i kvalserien till division 1. Av naturliga skäl inväntades dock sportkommiténs arbete med den gångna vinterns trupp innan publicering.

(Foto: Benjamin Thorén, Peter Jonsson, Petter Ekbäck, Clemensnäs IF, IF Björklöven, privat)